En not om masken
Munskyddet, ansiktsmasken och masken är tre olika ord som väcker skiftande associationer. En mask kan användas i fler än ett sammanhang och med skilda syften. Förhoppningarna är olika och avsikterna sällan desamma.
Det munskydd som Folkhälsomyndigheten rekommenderar framkallar inte samma reaktioner och fantasier som dem som väcks av maskerna hos deltagarna i karnevalen i Venedig, Il carnevale di Venezia. Karnevalen som börjar två veckor före askonsdagen och slutar på fettisdagen har en lång och glansfull historia: Det finns anteckningar från karnevalen alltsedan 1268. Människor har begett sig till karnevalen i Venedig under mer än 800 år. Man firar med upptåg, baler, maskerader och dans. Starka affekter får komma till uttryck under några intensiva dagar. Masken döljer och möjliggör. Vad finns bakom masken? Skådelusten väcks; kraften att upptäcka vaknar; viljan att veta och önskan att se. De blickfångande maskerna som visas upp på Il carnevale di Venezia kan göra att ett nära möte uppstår, medan munskyddet förväntas skydda oss från smitta och gör det naturligt att hålla avstånd.
Karnevalen i Rio de Janeiro är en euforins fest. Vackra och färgglada fjäderdräkter dominerar gatulivet. Livslusten och sexualiteten har tagit plats på gator och torg. Sambarytmer översvämmar staden. Nuet finns i musiken: I utlevelsen återuppstår vi. Den ena praktfulla paraden avlöser den andra. I maskeraden går vi livet och döden till mötes.
Lawrence Durrell (1912-1990) beskriver i en av volymerna – Balthazar – av Alexandriakvartetten karnevalen:
”Det där året gick vi på karnevalen tillsammans och blev skilda åt, fast vi båda har något att känna igen varandra på; ni vet ju att karnevalen är den enda tid på året då vampyrer går fritt omkring, och de som är förståndiga har en vitlöksklyfta i fickan att driva bort dem med – om de händelsevis skulle råka på en. […] Jag har träffat den fullkomliga kvinnan, maskerad; jag fick med henne hem och hon visade sig vara vampyr. Så drog han upp nattskjortan och visade stolt att hans kropp var täckt med väldeliga bett, som märken efter en vesslas tänder. Han var alldeles förbi, men på samma gång upphetsad – och, skrämmande nog, oerhört förälskad. […] Jag såg inte hennes ansikte, men jag hade intrycket att hon var blond, en nordisk blondhet; vi möttes i mörkret och skildes i mörkret.” (1)
Munskyddet skall skona oss från kontakten med den andre och skydda den andra från att komma i närheten av främlingen. Il carnevale di Venezia och karnevalen i Rio väcker lust, skapar förhoppningar om att utklädda skall vi bli avklädda.
[1] Alexandriakvartetten (1983) P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm, Balthazar, sid 143.