SEKELSKIFTET 1900 – AUGUST STRINDBERG OCH SIGMUND FREUD
Recension – Publicerat i BTJ-häftet nr 1, 2021. Lektör Martin Lagerholm
Psykoanalytikern, -terapeuten och idéhistorikern Per Magnus Johansson har under 20 års tid gett ut böcker om bland annat psykoanalys, Freud och psykopatologi. Enligt Johansson är hans senaste skrift, Sekelskiftet 1900. August Strindberg och Sigmund Freud, delvis en fortsättning på hans tidigare utgivna bok Psykoanalys och humaniora (2014). Men här har han mer specifikt valt att fokusera på förhållandet mellan psykoanalysen och skönlitteraturen – närmare bestämt, och som titeln alltså skvallrar om, mellan Freud och Strindberg. I ett par ”fallstudier” låter han några representativa verk av den svenske författaren – i synnerhet Giftas och Fadren – läsas och undersökas utifrån Freuds analyser av och teorier om exempelvis kärleken, familjen, barndomen, diktaren och fantasin. Vad som emellertid ges störst utrymme i den här oavlåtligt engagerande och välskrivna boken, är den intertextuellt jämförande studien mellan Strindbergs allegoriska vandringsdrama Ett drömspel (1902) och Freuds banbrytande verk Drömtydning (1900). Sekelskiftet 1900 avslutas med en litteraturlista och ett namnregister.
Helhetsbetyg: 4.
Nya meddelanden från Strindbergssällskapet Nummer 66, December 2020
Idé-och lärdomshistorikern och psykoanalytikern Per Magnus Johansson har under året publicerat två böcker om Strindberg: Strindbergsfejden och Sekelskiftet 1900 – August Strindberg och Sigmund Freud. Den första volymen innehåller ett litet urval (13) av Strindbergs egna inlägg i en mycket hektisk kulturdebatt, samt några av hans brev och dikter och avslutas med en essä av Per Magnus Johansson, ”Med satir som vapen”. Den senare volymen tar upp förhållandet mellan några av August Strindbergs centrala texter och några av Sigmund Freuds bärande tankar. Enligt Johansson finns det tydliga beröringspunkter författarna emellan, utan att de tagit del av varandras texter, uppenbarligen ett slags samtidighetens intertextualitet.
På frågan om hur hans intresse för Strindberg väcktes, svarar Per Magnus Johansson så här:
”Mitt intresse för Strindberg började tidigt. Jag läste Röda rummet som sextonåring. Det var en fängslande läserfarenhet. När jag sedan, ännu inte fyllda tjugo år, började på psykologutbildningen vid Göteborgs universitet var det min övertygelse att jag skulle få läsa de klassiska skönlitterära verken. Denna förhoppning kom dock inte att infrias. Besvikelsen drev mig mot att bland annat återuppta läsningen av August Strindberg.
Min psykoanalysutbildning i Paris förde mig även mot skönlitteraturen. Eftersom jag har ett svenskt ursprung och arbetade i Göteborg var Strindberg det mest naturliga valet. Strindberg, som till stora delar är samtida med Sigmund Freud, upptäckte jag, fångade flera av de frågeställningar som Freud teoretiserade över. Jag läste aldrig Strindberg för att psykologisera över förhållandet mellan Strindbergs barndom eller personlighet och hans författarskap. Den frågan har aldrig intresserat mig. Jag drabbades av hans genialitet när det gällde att fånga människans konflikter, sårbarhet och utsatthet.
Ett drömspel, Ensam, Fadren, Fröken Julie, Oväder, Påsk och Spöksonaten, för att nämna de verk som har omgett mig de senaste åren, studerar jag regelbundet. Strindberg är alltid med mig i mitt liv. Och inte minst viktigt; jag tycker om att läsa Strindbergs böcker långsamt och upprepade gånger.”
Ulf Olsson, recension i Göteborgs-Posten 17 december 2020
”Tänk om det som är vårt känsliga, ömtåliga inre, vår djupaste personlighet, bara är strunt? Det hävdar Tiggaren i August Strindbergs drama ”Till Damaskus” från 1898. Han bryr sig enbart om människors yttre, ”för det som är invändigt, det är bara rena – dravlet”. Se där ett naturalistiskt credo – och en utmaning för varje läsare eller åskådare som vill se pjäsen som bärande på ett inre djupsinne.
Psykoanalytikern och författaren Per Magnus Johansson försöker kringgå den utmaningen genom att inte läsa Strindberg direkt. Istället ställer han i sin nya bok, ”Sekelskiftet 1900. August Strindberg och Sigmund Freud”, Strindbergs verk bredvid Freuds i syfte att jämföra dem. Här är det likheterna och skillnaderna mellan litteratur och psykoanalys som är intressanta. Johansson lägger klokt nog inte Strindberg på någon divan, varför vi i stort sett – om än inte helt – slipper de diagnostiska övergrepp som Strindberg ofta utsatts för.” Läs hela recensionen här››
RÖSTER OM CORONA – EN PSYKOANALYTIKERS DAGBOK 1
RÖSTER OM: EN SPRICKA I SPRÅKET – MARX OCH FREUD VÅRA SAMTIDA
Maria Schottenius Dagens Nyheter 2018-09-09:
” Det är idéhistorikerna Sven-Eric Liedman och Per Magnus Johansson, som slår ihop sina kloka läshuvuden och lättfattligt berättar om de båda skäggiga männens påverkan och inverkan på andra tänkare. De visar på vilket sätt Marx och Freud har sipprat in i de centrala tankesystemens omlopp. ”Marx och Freud skapade en spricka i det västerländska språket” har den franske författaren Roland Barthes sagt. Det är den meningen författarna fångar upp i titeln, och gör till utgångspunkt för sin bok på knappt 150 sidor.”
Länk till artikeln: Maria Schottenius: Risken för dem som blir höga på nationalism är att drogen kan vara livsfarlig
Anton Jansson, Göteborgs-Posten 2019-07-18:
”Även i Sverige har vreden noterats i krönikor, poddar och böcker. När idéhistorikerna Sven-Eric Liedman och Per Magnus Johansson i en gemensam bok föreslog att samtiden behövde mer av Marx och Freud var det just för att vi lever i en tid av ”obehärskad vrede och tanklöst prat”. Trump och hans anhängare var även för dem det tydligaste tecknet på tidsandan.”
Länk till artikeln: Anton Jansson: 10-talet var vredens tid
Britta Högberg, Dagens Arena 2018-12-06
”Vi lever i vredens tidsålder, menar Sven-Eric Liedman och Per Magnus Johansson i boken En spricka i språket. För det mesta rör det sig om en typ av vrede som likt stickande rök letar sig in i minsta skrymslen. Eruptioner förekommer, men för det mesta kyls den ner med ekonomisk rationalitet. I ekonomisk teori drivs människan av glasklar rationalitet, ständigt på jakt efter att maximera egennyttan. I vredens tidsålder frodas också struntpratet, framhåller Liedman och Johansson.”
Länk till artikeln: Britta Högberg: Kritiskt förnuft – rådet som livscoacherna aldrig ger oss
RÖSTER OM PSYKOANALYS OCH HUMANIORA
Michael von Reis, Göteborgs-Posten 2014-12-15
”Johansson som är utbildad psykoanalytiker bjuder på en bred palett med studier av Strindberg, kriminalpsykologin och utflykter med annan adress. Jag stannar särskilt upp för kapitlet om den symbolskapande människan där Johansson skriver med särskilt avklarnad blick för urfadern Freuds stora insats i Drömtydning och senare skrifter – läkaren och stilisten Freud som var särdeles insatt i skönlitteratur. En fin påminnelse.”
Läs mer här: Michael von Reis: Psykoanalysens betydelse för humaniora. Göteborgs-Posten 15 december 2014.
Hedvig Lunderquist, Psykologtidningen nr 5
”Efter att jag läst färdigt boken kändes det som om min tankevärld utvidgats betydligt. Många viktiga frågor blir belysta på ett intressant och varierat sätt som passar mitt sätt att tänka. Det är som att texterna öppnar dörr efter dörr och tvingar till eftertanke och ett ställningstagande. En dialog infinner sig. Jag faller som en fura för Johanssons argument. Mer kultur åt folket (inte bara psykoanalytikerna väl)!”