Vi vänder oss åter mot Norge och den norska huvudstaden. Följande notis fanns att ta del av i Göteborgs-Posten den 25 april:
”Polis har återigen fått rycka ut till privata partyn i centrala Oslo under natten till söndagen. 28 personer på fyra fester har anmälts för att ha brutit mot virusreglerna – just nu är det inte tillåtet att ha fler än två gäster i privata hem i den norska huvudstaden. Natten till lördagen anmäldes 30 personer för brott mot smittskyddsreglerna i samband med privata fester i Oslo.”
Vi måste fråga oss: varför lyder inte ungdomarna i Oslo? De borde ju hörsamma de norska myndigheterna och förhålla sig till de nya lagarna som stiftats i kölvattnet av pandemin. ”Hur svårt kan det va?”, för att ställa frågan på ett mer ungdomligt och frejdigt vis.
Varför underkastar sig inte unga människor de lagar och regler som förbjuder dem att träffas? Varför har de inte tålamod? Kan de inte skjuta upp sin längtan? Varför kan de inte vänta med att möta den andre: den andres blick, röst och kropp? Kan inte behovet av att känna doften av den andre pausas? Varför kan de inte förstå att det är livsfarligt och olagligt att mer än två främmande personer befinner sig i ett privat hem? Borde de inte kunna tänka: vi har en säker fest om tre år i stället? Varför kan de inte lägga band på sig, sin längtan, sitt begär och sina drömmar?
Ytterligare ett exempel från vardagslivet: Mer än 50 ungdomar hade samlats för en ravefest i Kvistdalen i Mölnlycke natten till den 25 april 2021. Polisen upplöste tillställningen med stöd av den så kallade pandemilagen klockan 03.30, rapporterar Göteborgs Tidningen (GT).
Det finns en uppsamling notiser av liknande slag i media. Människor samlas, dras till varandra, driften att möta den andra manifesterar sig i rummet, vägran att underkasta sig det så kallat oresonliga får större plats än vad makten och myndigheterna föreställer sig att den borde få, förmågan att stå ut med isoleringen är mindre utvecklad än vad den välkontrollerade medborgaren tänker sig att den borde vara. Den rebelliska sidan vaknar. Livslusten pyser olagligt ut, längtan blir för stark, det okuvliga sipprar fram, saknaden ropar efter att tillfredsställas: den levande, vitala, ungdomligt strukturerade individen blir begärande och utmanar gränsen, reglerna och lagen.
Är det en del av människans villkor?