Till Christer Andersson
Jag återkommer till dig då det nu har gått ytterligare en månad av den pandemi som vi alla lever med. Här kommer mina frågor:
Hur skulle du vilja beskriva det som har skett under den senaste månaden vad gäller antal smittade, antal inneliggande patienter med Covid-19, antalet patienter på intensivvårdsavdelningar och antalet registrerade som döda på grund av Covid-19?
Vad är det som tyder på att vi kommer att få en så kallad andra våg med fler smittade och vad skulle det föra med sig med avseende på sjukhusvård och dödsfall?
Vad är det som tyder på att vi inte kommer att få en så kallad andra våg?
Vad tänker du med avseende på vaccin? När tror du att ett effektivt vaccin kan finnas tillgängligt?
”Per Magnus tack för dina frågor. Om vi tittar på situationen i Västra Götalandsregionen (VG-regionen) när det gäller det totala antalet inlagda patienter på sjukhusen har det minskat från 71 den 17/7 till 46 nu den 17/8. Totalantalet som vårdas på IVA på sjukhusen i VG-regionen var 15 den 17/7 och nu är det nästan halverat till 9. Det är alltså få patienter som skrivs in på sjukhus och mycket få som läggs in på intensivvårdsavdelningar. Detta gäller dessutom för tillfället hela landet; den 17/8 var det endast en ny patient till IVA i hela Sverige. När det gäller dödligheten i Covid-19 är vi nu nere i 2,9 dödfall per dag i genomsnitt. Detta skall jämföras med toppen i slutet av april med nästan 100 dödsfall per dag.
Vid Bergsjön vårdcentral har vi också märkt en kraftig minskning i antalet personer som söker med misstänkt covid-19 i vårt tält utanför entrén. Vi har inte längre några fall på våra två äldreboenden heller.
Alla kurvor, både regionalt och nationellt, verkar peka åt rätt håll just nu.
Kommer vi då att få en andra våg senare i höst när temperaturen sjunker och säsongen för luftvägsinfektioner i allmänhet drar igång? Min bedömning är att det finns en hel del som talar för att det värsta nu är över och att vi fått en nivå av immunitet i befolkningen som gör att det inte kommer att bli någon fortsatt stor smittspridning. Det finns data från Karolinska Institutet som är tankeväckande när det gäller frågan om immunitet. Det är förvisso en relativt liten studie på totalt 200 personer men den visar en del mycket spännande saker. Undersökningen är intressant eftersom man tittar på både antikroppar och T-celler. När det gäller virusinfektioner är kroppens viktigaste immunförsvar det som är T-cellsmedierat och anledningen till att det är antikroppar som vi mäter är att det är enklare och billigare. Det finns, så vitt jag förstår, ingen ordentligt utbyggd kapacitet att mäta T-celler i stor skala.
En kohort i studien var att man tittade på ett slumpmässigt urval av blodgivare och då hade 29 % av de testade T-celler och detta var i början av maj månad. I en annan kohort tittade man på personer som var konvalescenta efter mild sjukdom och då hade 87 % antikroppar och 97 % T-celler. Det är ju att betrakta som normalt att man utvecklar ett immunsvar när man varit sjuk med symtom. Men det som är riktigt tänkvärt är vad som visade sig när man tittade på hur det såg ut för de sjukas familjemedlemmar. Detta är alltså en grupp som inte haft några egna symtom. Bland familjemedlemmar hade 60 % utvecklat antikroppar och 93 % hade T-celler. Detta visar att om du lever med någon som haft Covid-19 har du sannolikt också blivit infekterad även om du inte haft några symtom. Det visar också att T-celler är den främsta immunresponsen.
Har vi då nått flockimmunitet i och med ovanstående? Det är mycket svårt att besvara på ett säkert sätt. Detta beror dels på att det är en väldigt liten studie och att den är gjord i Stockholm. Nivån på andelen av befolkningen som behöver ha immunitet för att vi skall få flockimmunitet ligger någonstans runt 60-70 % enligt de bedömningar jag tagit del av. Den nämnda studien visade på T-celler hos 29 % av blodgivare i Stockholm i maj månad. Nu tre månader senare borde den siffran vara mycket högre, möjligen dubblerad, och detta talar för att vi kan vara nära en flockimmunitet.
Återigen vill jag dock påpeka att min bedömning är förknippad med mycket stor osäkerhet och den kan visa sig vara fel. Det beror helt enkelt på att vi fortfarande vet för litet om hur immunitetsläget är runt om i landet och att den studie jag hänvisar till är liten. Den är inte heller publicerad, och har därmed inte utsatts för sedvanlig peer-review granskning. Det som talar för att bedömningen ändå kan vara, åtminstone delvis, riktig är att vi nu har en dramatisk minskning av antalet sjukhusvårdade, antalet vårdade på IVA och antalet döda i Covid-19. Detta skulle kunna bero på att vi har en snabbt ökande immunitet i samhället. Här finns dock ytterligare en faktor att beakta och det är hur allvarlig sjukdom viruset orsakar. Det finns observationer som talar för att virusets farlighet har minskat. Man har identifierat två huvudvarianter av Sars-cov-2 där den ena verkar kunna sprida sig snabbare och medför fler viruspartiklar per patient samtidigt som den sannolikt inte ger lika allvarlig sjukdom. Detta skulle också kunna bidra till att förklara minskade sjukhusinläggningar och ett minskat behov av intensivvård.
När det sedan gäller frågan om vaccin mot Sars-cov-2 och när det kan tänkas distribueras i Sverige så är det nog tidigast våren 2021 men mest sannolikt kanske det ändå är att det blir efter sommaren 2021.
Frågan är då hur man skall förhålla sig till den immunitet som finns bland individer i Sverige? Skall man erbjuda vaccination till alla? Eller skall det riktas mot riskgrupper? Vad jag förstår är huvudinriktningen nu att införskaffa så mycket vaccin att alla kan få en dos. I det avtal som slutits mellan EU och Astra Zeneca så ingår att EU skall få 400 miljoner doser varav Sverige skall få åtta miljoner av dem. Just nu pågår enligt WHO 120 vaccinationsprojekt i världen. 40 av dem har börjat göra tester på människor. Samtidigt som det är angeläget att snabbt få fram ett vaccin för massvaccination är det extremt viktigt att det är ordentligt utprovat avseende den medicinska säkerheten.”
Tack för ett mycket värdefullt svar, präglat av gott omdöme, ansvar och en rimlig optimism. Det är en ädel konst att kunna uttrycka sig sanningsenligt utan att falla ned i destruktivitetens och negativitetens svarta hål. Tal präglat av undergångstankar, förstörelse och hopplöshet gör att ett svårt liv blir outhärdligt. Hopplöshetens dimma belägrar rummet. Orden kan förstöra oss och de kan rädda oss. Ord kan skada. Ord kan befria oss. Vi kan bli förda till avgrundens rand av ord. Ord kan också göra att livslusten börjar återvända. Den psykoanalytiska erfarenheten har gett och ger oss återkommande bevis för att så är fallet.
Per Magnus Johansson 31 augusti 2020