Per Magnus Johanssons ledartext

Detta nummer av Psykoanalytisk Tid/Skrift håller fokus på Göteborg. Olika aspekter av stadens historia och intellektuella liv skildras. Dess musikliv under 1700-talet belyses. Göteborgs bebyggelse och dess utveckling analyseras. Flera texter berör filosofen Ernst Cassirer (1874-1945) och hans verksamhet. I några artiklar beskrivs och kommenteras Cassirers förhållande till centrala personer i Göteborgs kulturella och politiska liv vid tiden kring andra världskrigets utbrott, och vi publicerar även en nyöversättning av en av hans egna texter. Skildringen av Göteborg illustreras med kartor och fotografier. Bland annat visas en fotosamling sammanställd utifrån Lars Erik Bernströms och Stig Nybergs samling av glasnegativ. Fotoserien presenteras inledningsvis av undertecknad och Johan Linton.

Vi gör nedslag längs väsentliga delar av Göteborgs historia. Nils Eriksson skildrar delar av stadens liv från dess grundande 1621 via Carl von Linnés resa till Göteborg 1746 fram till bildandet av de lärdomsinstitutioner som än idag finns kvar. Göteborg blev, som Eriksson skriver, en stapelstad med rätt att bedriva utrikeshandel. Detta gav staden dess särpräglade karaktär. Bland annat framgår det hur bildandet av Ostindiska kompaniet 1731 genom skotten Colin Campbell fick stor betydelse. Hur motsättningen mellan lärdom och handel – mellan intresset för bildning och intresset för pengar – gestaltade sig i Göteborg under 1700- och 1800-talen illustreras på flera ställen i texten. Eriksson skildrar hur Göteborg på 1600-talet påverkades av holländare och sedermera, på 1700-talet, av skottar och engelsmän. Tack vare den mångsidigt begåvade lektorn och tidningsmannen Johan Rosén bildades 1759 Vitterhetsklubben. Ur den skulle senare, 1774, Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället uppstå. Och i dess förlängning såg Göteborgs museum och Göteborgs bibliotek dagens ljus.

Jan Ling söker ursprunget till »Göteborgsandan« och stadens så kallade goa gubbar i 1700-talet. Bland dessa goa gubbar som är du och bror med varandra visas lojalitet inåt, men man kan enligt Ling inom »vissa oskrivna gränser« utåt antyda att motsättningar förekommer. Det är en anda som han själv – till en början som en främmande fågel – fick erfara under de fem år han var rektor för Göteborgs universitet. Han upplever att den anda han mötte inte endast styrdes av omständigheterna; för hans egen del uppstod ur den uppriktig vänskap. Men ursprunget söker han i 1700-talet, för det är från och med då som staden börjar präglas av några få och inflytelserika familjer. Inledningsvis följdes en nästan Buddenbrooksk regel inom de familjedynastier som präglat Göteborg: förvärva, ärva och fördärva. Och denna regel – men med tillägget att fördärvet snarast öppnade för en lust att resa sig – går också att finna hos den person Ling på ett medryckande och inlevelsefullt sätt placerar i centrum för sitt sökande, nämligen företagsledaren, administratören och sist men inte minst musikern Patrick Alströmer (1733-1804), son till Jonas Alströmer (1685-1761). På Patrick Alströmers tid, och till stor del tack vare honom, var musiklivet både rikligt och »mitt i tiden«. Lings kunskaper på området öppnar för en frihet i framställningen och när det gäller huvudgestalten Patrick Alströmer kommer vi honom och hans krets nära via ett brett urval anteckningar av inte endast dennes hand. Ling avslutar med den öppna frågan om det måhända just var musiken som gav upphov till »de ›ädla känslor‹ som ligger bakom Göteborgsandan«.

Sven-Eric Liedman tar sig lärt an Ernst Cassirer. Han ger en idéhistorisk bakgrund till Cassirers filosofiska gärning. Cassirers förhållande till skilda filosofiska traditioner klargörs i artikeln. Liedman beskriver också hur Cassirer, efter att ha lämnat Tyskland, fann en plats i Göteborg och även lärde sig svenska. Vi får glimtar från livet vid Högskolan i staden, och ett flertal för Göteborgs Högskola viktiga personer figurerar: Gunnar Aspelin, Malte Jacobsson, Bernhard Karlgren, Folke Leander, Hans Pettersson, Åke Petzäll, Torgny Segerstedt och Curt Weibull. Av Liedmans redogörelse framgår betydelsen av att Cassirer kunde utveckla sitt arbete i ett relativt lugnt hörn av världen i krigets skugga. Artikeln binder även ihop de övriga texter om den tyske filosofen som ingår i tidskriften.

Vi trycker ett längre utdrag ur Mitt liv med Ernst Cassirer av Toni Cassirer. Paret, Ernst och Toni Cassirer, levde i Sverige från mitten av 1930-talet till början av 1940-talet och blev båda svenska medborgare. Texten ger en levande inblick i svenska samhällsförhållanden och akademiskt liv i Stockholm, Uppsala och Göteborg i mitten på 1930-talet. Inte minst livet i Göteborg och Cassirers kontakt med landshövdingen Malte Jacobsson och Torgny Segerstedt belyses. I bakgrunden finns nazismens framväxt och inblickar i de sociala och politiska omständigheterna i övriga Europa ges. Centrum är förlagt till nazismens återverkningar på paret Cassirers gemensamma liv. Ernst Cassirers föreläsningar om Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) beskrivs i texten. Berättelsen slutar med att han blir erbjuden en gästprofessur vid Yaleuniversitetet i USA och på försommaren 1941 under dramatiska omständigheter lämnar »den lilla provinsstaden i det lilla provinslandet«.

Översättningen är gjord av Thomas Karlsohn. I en självständig artikel kommenterar Karlsohn Toni Cassirers memoarer samtidigt som han kompletterar ett antal uppgifter i texten.

Thomas Karlsohn introducerar även det tal av Ernst Cassirer som vi också publicerar i översättning, och som denne höll den 11 oktober 1940 i samband med att de nyintagna studenterna firades. I talet framgår tydligt Cassirers band och intellektuella skuld till Goethe och betydelsen den lärde tyske diktaren hade för honom. Ernst Cassirer beskriver sin uppskattning av sin tid i Göteborg och nämner även att han betraktar Sverige som ett andra fädernesland. Han noterar att motsättningar inom filosofin stundtals förstör arbetsglädjen medan motsättningen i andra sammanhang kan föra arbetet framåt.

Vi publicerar slutligen en känslig och lyhörd dödsruna över Ernst Cassirer skriven av kollegan filosofiprofessorn Gunnar Aspelin. Runan trycktes i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning.

Tidskriftsnumret avslutas med texter om Göteborgs arkitektur och stadsbyggande. I »Stadens arkitektur« – en titel lånad från den italienske arkitekten Aldo Rossis uppmärksammade bok från 1966 – uppehåller sig Claes Caldenby vid hur Göteborg formats och byggts i mötet mellan platsens förutsättningar och utifrån tillkommande idéer eller bebyggelsemönster. Caldenby beskriver staden utifrån sådana växelverkningar genom historien och närmar sig på det sättet frågan om Göteborgs särart och kultur. Om Caldenby inriktar sig på stadsbyggandet snarare än på de enskilda byggnaderna så tar den följande texten, skriven av Johan Linton, sin utgångspunkt i en för Göteborg väsentlig konstruktion, Götaälvbron. Genom resonemang kring bron i förhållande till arkitekturteorin och till det omgivande stadsrummet ställer Linton frågor om stadens framtida möjligheter och om värdet av visioner i stadsbyggandet.

I nästa nummer av tidskriften, som kommer ut i början av 2011, vänder vi oss åter till Frankrike.

Per Magnus Johansson