Per Magnus Johanssons ledartext

Detta nummer av Psykoanalytisk Tid/Skrift inleds med en intervju med den fransk-bulgariska psykoanalytikern Julia Kristeva. Det är den första delen av en längre intervju där den avslutande halvan kommer att tryckas i nästa nummer. Intervjun gjordes vid tre tillfällen 2003. Kristeva formulerar här sina tankar om kvinnlighet och manlighet på ett klart och inte helt okontroversiellt sätt.

Intervjun följs av tre översättningar av den franske författaren Philippe Sollers. I »Freuds pessimism« resonerar Sollers kring nittonhundratalets strävan efter totalitarism med hjälp av Freuds bok Vi vantrivs i kulturen. I »Batailles profetia« analyserar Sollers George Batailles roman Himlens blå och betraktar den som en slags förutsägelse om andra världskrigets planlagda massmord och nittonhundratalets kännetecken framför andra: den omöjliga kärleken. I »Sades brev«, slutligen, frågar sig Sollers, hur det kan komma sig att Sade idag förvandlats till ett adjektiv, varför hans fiktiva berättelser har förväxlats med verkligheten och varför vår samtid med alla medel försöker förringa betydelsen av Sades författarskap. Artikeln lyfter även fram Sades förhållande till sin svärmor som själva matrisen för hans skrivande.

Vi publicerar också två brev från Sades egen hand, skrivna till hustrun under fångenskapen i Vincennes. De kan sägas illustrera Sades olika temperament och rör sig från bittra vidräkningar med svärföräldrarna, över skabrösa historier, till lekfulla och vardagliga beställningar av litteratur och bekvämlighetsföremål för att underlätta fängelsevistelsen.

Ulf Karl Olov Nilsson ger i »Några anteckningar om Verleugnung« en kortfattad översikt över Freuds användning av förnekandet, detta för perversionen helt grundläggande begrepp. Just Verleugnung är också den franske psykoanalytikern Octave Mannonis utgångspunkt i sin klassiska text »Jag vet mycket väl, men ändå…«. Mannonis avsikt är inte främst att utreda förnekandet som psykopatologiskt fenomen utan snarare att beskriva och exemplifiera dess närvaro varhelst man har med trosföreställningar och vidskeplighet att göra.

Den teoretiska belysningen av perversionen fördjupas ytterligare i Piera Aulagniers artikel »Den perversa strukturen«. Diskussionen förs utifrån några givna hållpunkter – trotset, förnekandet och lagen – för vad som enligt hennes uppfattning karakteriserar de sexuella perversionerna. I polemik med psykiatrikern Henri Ey och vad de perversa själva säger, ifrågasätter hon tanken om en fritt och medvetet vald perversitet och försöker visa att perversionen är en starkt reglerad kompromiss, knuten till svårigheten att acceptera könsskillnaden och dess konsekvenser.

Mathias Alvidius ger en kort introduktion till Gilles Deleuze genom några biografiska hållpunkter och en karaktäristik av Deleuzes filosofiska projekt. Introduktionen lyfter fram att Deleuzes tänkande har ett mer komplicerat och mångfasetterat förhållande till psykoanalysen än vad som vanligen hävdas. Den översatta texten av Deleuze – »Kompletterar Sade och Masoch varandra?« – skrevs som ett förord till en fransk översättning av Masochs »Venus i päls«. I sin text vill Deleuze dels lyfta fram Masochs insikter vad gäller masochismens problem, dels påvisa att sammanlänkningen »sado-masochism« är en schematisk konstruktion som inte förmår begreppsliggöra sadismen, masochismen och deras relation till varandra på ett nyanserat och korrekt sätt. I sin kritik tar han stöd i psykoanalysen, men pekar även på det som han uppfattar som ofullständigheter eller problem med Freuds uppfattning av hur de båda kategorierna sadism och masochism förhåller sig till varandra.

Michel Foucaults text »Västerlandet och sanningen om könet« tar sin utgångspunkt i »Mitt hemliga liv«, som är en anonym redogörelse för en viktoriansk gentlemans sexuella erfarenheter under senare delen av artonhundratalet. Den senare består av en närmast katalogartad inventering av hans sexuella utsvävningar från barndom till ålderdom, vilken sträcker sig över 11 volymer och flera tusen sidor. Syftet är att så noggrant som möjligt återberätta och »dissekera« den egna sexualhistorien, vilken Foucault med en neologism kallar hans »sexistens«. Enligt Foucault kan man här se en »västerländsk« modell för könet där man »fogar samman lusten, ett sanningsenligt tal om lusten och det lustfyllda i att uttala denna sanning«, dvs en modell där subjektets sanning är liktydig med sanningen om hennes kärleks- eller könsliv. Denna sexualregim är för Foucault det som karakteriserar oss västerlänningar, snarare än den gängse »förtryckshypotesen«. Foucaults essä föregriper de undersökningar som han senare kom att genomföra i Sexualitetens historia.

Under titeln »Ett fall av pervers masochism. Utkast till en teori« redogör den franske läkaren och psykoanalytikern Michel de M’Uzan för ett fall som idag blivit klassiskt. Det rör sig om en man som under ett antal år drev sina masochistiska böjelser mycket långt och som vid några samtal redogjorde för sitt liv och sina tankar för de M’Uzan. Den senare reflekterar över fallet och lämnar ett självständigt teoretiskt bidrag till masochismens frågeställningar. de M’Uzans kliniska arbete, forskning och skönlitterära alster presenteras dessförinnan av Håkan Liljeland.

Med utgångspunkt i Jacques Lacans teori om den perversa strukturen vill Peter Jansson åskådliggöra vad han kallar den tysta perversionen. Utifrån Claude Sautets film Ett vinterhjärta (Un cœur en hiver) från 1992 illustreras en form av perversion som inte visar sig i sexuellt avvikande handlingar, utan ger sig till känna i subjektets tal och i (frånvaron av) begärets logik.

Intervjun med Julia Kristeva får ett komplement i Annika Stiebes recension av hennes bok om Melanie Klein (Le Génie féminin, tome II Melanie Klein). Boken ingår i en serie på tre böcker. Den första behandlar Hannah Arendt och den tredje Colette (Sidonie Gabrielle Colette).

Den holländske arkitekten Rem Koolhaas framstår som en av de mest betydelsefulla arkitekturteoretikerna under det senaste decenniet. Hans uppmärksammade texter tar ofta utgångspunkt i en radikal kritisk analys av den moderna livsmiljön, något som den här översatta artikeln »Junkspace« (2000) är ett exempel på. I Johan Lintons introduktion till texten jämförs Koolhaas med en annan av de stora moderna arkitekturteoretikerna, den fransk-schweiziske arkitekten Le Corbusier.

Det här numret av Psykoanalytisk Tid/Skrift avslutas med Ulf Karl Olov Nilssons prosatext »Frihet och rättvisa«. I den utgår han från några beskrivningar av orgier i Markis de Sades Filosofi i sängkammaren. Men ett skifte görs; alla sexuella ord har bytts ut mot rättsliga begrepp, vilket medför att vi som läsare hamnar i en speciell juridisk diskussion.

Vårt nästa nummer kommer att vara klart till Bok- och biblioteksmässan i september och då behandlas exilen och dess villkor.

Per Magnus Johansson