Psykoanalytikern och idéhistorikern Per Magnus Johansson griper sig i föreliggande essäsamling an det komplexa mötet mellan psykoanalys och humaniora och belyser detta ur en rad olika perspektiv, kulturhistoriska, teoretiska, praktiskt-kliniska och personliga. Han diskuterar vad Sigmund Freud, Jacques Lacan, Julia Kristeva och andra teoretiker på själslivets område kan lära oss om konstnärliga utövare som Leonardo da Vinci, August Strindberg och Robert Musil och vad konstnärlig gestaltning i sin tur kan tillföra den vetenskapliga reflektionen över våra psykologiska grundvillkor. Johansson fördjupar sig bland annat i den i sammanhanget centrala omedvetna process som Freud benämner sublimering. Psykiskt lidande kan driva människor att söka ny kunskap om sig själva och därmed ge dem en ökad förmåga att sörja och bearbeta sina icke förverkligade önskningar, så att dessa antar en mer hanterlig gestalt, en annan färg och form. Det är just i ensamheten och bristen, menar Freud, som konstnärlig och vetenskaplig aktivitet uppstår. Lidandet förvandlas på så vis till en drivkraft. Psykoanalys och humaniora är också en bok där författaren ställer sig själv – och läsaren – inför mycket direkta existentiella frågor. ”Hur utmanar jag min ensamhet? På tu man hand eller ensam? Vilka uttrycksformer kan begäret och lusten finna? Vad gör jag med min brist i världen? Och vad gör den med mig?”
RÖSTER OM BOKEN
Michael von Reis: Psykoanalysens betydelse för humaniora.
Göteborgs-Posten 15 december 2014.
”Johansson som är utbildad psykoanalytiker bjuder på en bred palett med studier av Strindberg, kriminalpsykologin och utflykter med annan adress. Jag stannar särskilt upp för kapitlet om den symbolskapande människan där Johansson skriver med särskilt avklarnad blick för urfadern Freuds stora insats i Drömtydning och senare skrifter – läkaren och stilisten Freud som var särdeles insatt i skönlitteratur. En fin påminnelse.”
Hedvig Lunderquist: Min tankevärld har utvidgats.
Recension i Psykologtidningen nr 5 2014
”Efter att jag läst färdigt boken kändes det som om min tankevärld utvidgats betydligt. Många viktiga frågor blir belysta på ett intressant och varierat sätt som passar mitt sätt att tänka. Det är som att texterna öppnar dörr efter dörr och tvingar till eftertanke och ett ställningstagande. En dialog infinner sig. Jag faller som en fura för Johanssons argument. Mer kultur åt folket (inte bara psykoanalytikerna väl)!”