Vi längtar efter att kunna föra fram någonting annat. Vi väntar på att få lyssna till någonting nytt.
Vi är i behov av ord som framstår som obrukade. Ord som lyser. Tröttsamma upprepningar gör oss håglösa. Vi längtar efter en ny situation. Vi är i behov av en tidigare okänd kunskap.
Vi behöver ta oss an världen på ett annat sätt; vi är i behov av en annan rörelse i orden. En återerövrad rörelsefrihet. En annan plats; oplöjd mark. Vi trånar efter att återfinna det vi förlorat. Saknaden efter nya toner, som hittar fram och söker sig tillbaka, är okuvlig.
Vi glömmer inte det som möjliggjorts i saknaden. I begränsningen har någonting nytt blivit möjligt. Minnet av det som vi inte kunde göra lever vidare. Gränsen var också i livets tjänst.
Minnet av det vi gjorde i stället uthamras. Hågkomsten av det vi drömde om finns för alltid kvar. Ett nej möjliggjorde ett ja. Ett nej i ett sammanhang, blev ett ja i ett annat. Att avstå är också att öppna för en ny möjlighet: En dörr stängdes och en annan öppnades. Om än bara på glänt. I gläntan blev något starkare. I sprickan tränger ljuset in. I gryningen skingras mörkret.
Vi väntar: Vi väntar på att få ett besked; på ett annorlunda utbyte. Vi hungrar efter att kunna säga någonting annat. Vi drömmer om att kunna få höra någonting nytt. I tålamodet finns vår livslust.
Per Magnus Johansson 14 september 2020