DN Debatt Repliker. ”Sigmund Freuds verk kan fortfarande tala till oss”
REPLIK DN DEBATT 14/10.
Psykoanalytikern Per Magnus Johansson: Äldre texter kan fortfarande kan tala till oss. Men klassiska texter kan inte läsas som om de vore manualer.
Ett antal forskare och kliniker skriver på DN Debatt att ”pseudovetenskap frodas i vården och på universitet. ” Är påståendet sant?
Hur ser den psykiatriska vården ut i dag? Författarna skriver ”att gamla metoder som saknar vetenskapligt stöd ha tvingats at kliva åt sidan till förmån för evidensbaserade psykologiska metoder.”
Låt oss börja med att konstatera att det inte finns någon psykoanalytisk praktik i ordets ursprungliga mening i den offentligt finansierade vården. Det finns ännu behandlare som bemödar sig om att förstå och hjälpa människor och som har en kunskap om och erfarenhet av psykoanalys; som försöker att skapa ett känsligt sätt att lyssna på och tala till patienten.
Det är svårt att uppfatta att det i dag skulle föreligga någon utbredd och förlamande konflikt mellan olika ”ideologiska lägerbildningar”. Det är mer tydligt att psykiatriker, psykologer, psykoterapeuter och övrig personal inom den offentliga vården från olika utgångspunkter gemensamt försöker hjälpa patienter, som inte sällan lider av en rad komplexa psykologiska och sociala frågeställningar.
Sigmund Freuds verk pekar på vikten av att förstå att äldre texter fortfarande kan tala till oss. Det krävs emellertid att vi inte läser klassiska texter som om de vore manualer, utan att vi sätter dem i sitt sammanhang och låter dem kreativt brytas mot vår samtid.
Några har svårigheter på arbetsmarknaden, är uteslutna från bostadsmarknaden, är kroppsligen nedbrutna, har ytterst komplicerade förhållande till sina närstående och inte sällan är deras ekonomiska situation prekär. Olika former av psykos, beroendetillstånd, personlighetssyndrom, svåra depressioner, ätstörningar, tvångssyndrom, ångestsyndrom, neuropsykiatrisk problematik och bipolaritet är vanligt förekommande tillstånd.
Behovet av kvalificerad forskning är stort, liksom av engagerade och omdömesgilla behandlare, som dessutom har en förmåga till uthållighet.
Den psykiska ohälsan fortsätter att öka och antalet självmord förblir, trots så kallad nollvision, på en konstant och alltför hög nivå. Regeringen har under fem år, från 2016 till 2021, fördubblat satsningen, från en till två miljarder, för att minska den psykiska ohälsan och antalet suicid. Det finns en stark önskan hos politiker och behandlare att alla som vill ska kunna få en fungerande och effektiv hjälp.
Verkligheten ser emellertid annorlunda ut. Psykiatrin misslyckas stundtals trots att den enskilde patienten får all upptänklig vård: psykofarmakologisk behandling, PDT, KBT, MCT, ACT, MBT, ISTDP, psykoedukativa åtgärder, elbehandlingar (ECT), DBT, fysioterapi eller sociala insatser, förslag på förbättrad kost och motion. Förtvivlan och besvikelsen från de inblandade – patienten, anhöriga, behandlare – blir i flera fall plågsam.
Låt oss fortsätta med situationen på universitet. Författarna hävdar att ”de lär ut gamla teorier med ringa eller inget vetenskapligt stöd.” Sigmund Freuds verk pekar på vikten av att förstå att äldre texter fortfarande kan tala till oss. Det krävs emellertid att vi inte läser klassiska texter som om de vore manualer, utan att vi sätter dem i sitt sammanhang och låter dem kreativt brytas mot vår samtid.
Universitetet har en skyldighet att låta studenter – även de som tillhör naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga fakulteter – att ta del av vetenskapshistorien och idéhistorien.
Det är en angelägen uppgift att psykologer, psykoterapeuter och psykiatriker lär sig att läsa annat än rapporter och så kallade peer-review artiklar. Universitetet har en skyldighet att låta studenter – även de som tillhör naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga fakulteter – att ta del av vetenskapshistorien och idéhistorien.
Utifrån ett kritiskt reflekterande finns förutsättningar för att förvärva sig klokskap, omdömesförmåga och lära sig tänka självständigt. Det man i den grekiska filosofin kallade fronesis. För övrigt är större delen av den kurslitteratur som används på universitet enbart i undantagsfall äldre än fem år.
Den slovenske filosofen, Slavoj Žižek har lyft fram att psykoanalysen ungefär vartannat år förklaras urmodig, överspelad, slutgiltigt död och begraven. Diskussionen om psykoanalysen liksom om människors svårigheter att hitta fram till ett meningsbärande liv i samhället fortsätter; understundom sker det i en konstruktiv form och ibland urartar samtalet till förenklingar och destruktiva partsinlagor.
Per Magnus Johansson, psykoanalytiker, docent i idé- och lärdomshistoria,
leg psykolog med specialistkompetens i klinisk psykologi och leg psykoterapeut, upphandlad handledare inom Västra Götalandsregionens sjukvårdsverksamheter, ordförande i Freudianska Föreningen, hedersmedlem i Svenska psykoanalytiska föreningen (IPA)