Vad är psykoanalys?
Per Magnus Johansson har i ett omfattande forskningsprojekt kartlagt Freuds psykoanalys och hur den nådde en svensk publik.
I hittills sex böcker, utgivna mellan 1999-2020, redogör Per Magnus Johansson för Freuds psykoanalys, beskriver psykoanalysens och den psykodynamiska terapins historia i Sverige med dess arvtagare, dels i Stockholm och i Göteborg, samt ger inblickar i psykiatrins historia. Förhållandet mellan psykoanalys och humaniora undersöks och hur dessa områden kan befrukta varandra. Den senast utgivna boken handlar om sekelskiftet 1900 och beröringspunkterna mellan Sigmund Freud och August Strindberg.
”Vad gör en kliniskt verksam psykolog, en psykoanalytiker eller en psykoterapeut när han lyssnar till en patient eller analysand och försöker förstå honom eller henne? Vilket slags verksamhet ägnar han sig åt då? På vilket sätt skiljer sig denna praktik från läkarpraktiken eller en religiös praktik som bikten?
Freuds Psykoanalys – Band 1 utgångspunkter
Så inleder Per Magnus Johansson sin bok Freuds Psykoanalys – Band 1 utgångspunkter (1999 Daidalos). Han ställer sig frågor som handlar om hur man kan beskriva och förstå psykoanalysens identitet och han återvänder till teorin. Vad har psykoanalysens grundare Sigmund Freud skrivit i dessa frågor? Hur resonerar han i sina texter? Hur växte hans verk fram och vilka var hans inspirationskällor? Vilka möjliga vägar finns att välja för en psykoanalytiker utifrån det arv Freud lämnade efter sig?”
I boken behandlar han en samling centrala texter av Freud: Drömtydning, Vardagslivets psykopatologi, Vitsen och dess förhållande till det omedvetna, Tre avhandlingar om sexualteori, Leonardo Da Vinci, Totem och tabu, Vi vantrivs i Kulturen, Till frågan om lekmannaanalysen, En illusion och dess framtid samt Freuds fallbeskrivningar: Dora, Lille Hans, Råttmannen, Schreber och Vargmannen.
Freuds Psykoanalys – Band 2 Arvtagare i Sverige
Boken Freuds Psykoanalys kompletteras med Band 2 Arvtagare i Sverige (1999 Daidalos) där sex svenska psykoanalytiker intar huvudrollen: Poul Bjerre, Emanuel af Geijerstam, Pehr Henrik Törngren, Ola Andersson, Lajos Székely och Carl Lesche. Med hjälp av en unikt källmaterial låter Per Magnus Johansson dessa psykoanalytiker ge oss en bild av hur psykoanalysen introducerades i Sverige.
Dessa två böcker låg till grund för Per Magnus Johanssons avhandling i idé- och lärdomshistoria, Göteborgs universitet 1999.
Freuds Psykoanalys – Band 3 Arvtagare i Sverige. Del 2
I ett tredje band av Freuds psykoanalys – Bd 3. Arvtagare i Sverige. Del 2 (2003 Daidalos) fortsätter Per Magnus Johansson sin undersökning av ytterligare fyra arvtagare i Sverige: Alfhild Tamm, Gunnar Nycander, Gösta Harding och Stefi Pedersen. Ett inledningskapitel behandlar de metodologiska problemen förknippade med att skriva psykoanalysens historia i ett enskilt land. Bandet uppmärksammar särskilt diskussionerna kring förhållandet mellan psykoanalytiker med medicinsk utbildning och sådana utan. Debatten togs upp av Freud på 20-talet och redovisas i det första bandet. Johansson beskriver psykoanalytikernas kamp för att nå fram till en självständig yrkesidentitet. Även barnpsykoanalysens framväxt skildras. Bandet avslutas med ett kapitel som diskuterar den kritik som psykoanalysen utsatts för under det gångna seklet.
Freuds Psykoanalys – Band 4 Inblickar i psykiatrins och den psykodynamiska terapins historia i Göteborg 1945-2009
I fjärde volymen, Inblickar i psykiatrins och den psykodynamiska terapins historia i Göteborg 1945–2009 (2009 Daidalos) står Göteborg i fokus. Den tid som belyses sträcker sig från slutet av andra världskriget fram till idag. Hittills har Göteborg varit en vit fläck i detta sammanhang, men nu får vi en lika mångsidig som detaljerad kartläggning av vad som skett på psykiatrins och psykoterapins områden. I fokus står samspelet, ibland också konflikten mellan teorier och praktik. Den Göteborgsmiljö som tecknas i all sin brokiga mångfald kännetecknas inte av någon febril litterär aktivitet när det gäller skrifter och artiklar på området – även om det finns flera lysande undantag som här lyfts fram – utan snarare av det vardagliga arbetet gällande människors psykiska hälsa. Författaren följer också det öppna eller latenta motståndet mot psykodynamiska uppfattningar och kan därmed ge en skarp bild av psykiatrins och psykoterapins huvudlinjer inte bara i Göteborg, utan indirekt också i hela sverige, ja även i västvärlden under den aktuella tiden.
Psykoanalys och humaniora
I essäsamlingen Psykoanalys och humaniora (2014 Daidalos) griper sig Per Magnus Johansson an det komplexa mötet mellan psykoanalys och humaniora och belyser detta ur en rad olika perspektiv, kulturhistoriska, teoretiska, praktiskt-kliniska och personliga. Han diskuterar vad Sigmund Freud, Jacques Lacan, Julia Kristeva och andra teoretiker på själslivets område kan lära oss om konstnärliga utövare som Leonardo da Vinci, August Strindberg och Robert Musil och vad konstnärlig gestaltning i sin tur kan tillföra den vetenskapliga reflektionen över våra psykologiska grundvillkor. Johansson fördjupar sig bland annat i den i sammanhanget centrala omedvetna process som Freud benämner sublimering. Psykiskt lidande kan driva människor att söka ny kunskap om sig själva och därmed ge dem en ökad förmåga att sörja och bearbeta sina icke förverkligade önskningar, så att dessa antar en mer hanterlig gestalt, en annan färg och form. Det är just i ensamheten och bristen, menar Freud, som konstnärlig och vetenskaplig aktivitet uppstår. Lidandet förvandlas på så vis till en drivkraft. Psykoanalys och humaniora är också en bok där författaren ställer sig själv – och läsaren – inför mycket direkta existentiella frågor. ”Hur utmanar jag min ensamhet? På tu man hand eller ensam? Vilka uttrycksformer kan begäret och lusten finna? Vad gör jag med min brist i världen? Och vad gör den med mig?”
Sekelskiftet 1900 – August Strindberg och Sigmund Freud
Denna bok behandlar förhållandet mellan några centrala texter av August Strindberg och ett antal bärande tankar hos Sigmund Freud. Strindberg och Freud var naturligt nog påverkade av de dominerande idéerna i sin tid – och samtidigt banbrytande på sina respektive områden. Men som Per Magnus Johansson påvisar, så behandlade de båda, utan att känna till varandras texter, somliga frågeställningar på ett likartat vis och formulerade ibland snarlika insikter om våra mänskliga drivkrafter.
August Strindberg föddes 1849 och var sju år äldre än Sigmund Freud. Den förstnämnde dog 1912, 63 år gammal, och den sistnämnde 27 år senare, 83 år gammal.
Deras utgångspunkter var olika men ändå på flera sätt besläktade: Strindberg var en skönlitterär författare som aldrig gav upp sitt intresse för vetenskap. Freud var läkare, forskare och psykoanalytiker med ett passionerat och livslångt förhållande till litteratur och konst. Båda sökte svar med det undersökande och prövande skrivandets hjälp.
Bland de teman som Per Magnus Johansson behandlar finns barndomen, skrivandet, kärleken och det solitära vetenskapliga och konstnärliga arbetets villkor. Han fördjupar sig också i den likartade intertextuella dimensionen i Strindbergs och Freuds skrifter. Hans bok följer sina egna vägar genom de bådas epokgörande livsverk.
RÖSTER OM FREUDS PSYKOANALYS BAND 1-4
David Karlsson, 2010:
”Lugnt, stillsamt och målmedvetet får Per Magnus Johansson alla spretande enskildheter – erfarenheter och lärdomar från mottagningsrum och tidskriftsredaktioner, introduktioner av den freudska teorin, omtolkningar och förvanskningar, översättningar och felöversättningar, motstånd och nyfikenhet, inkrökta föreningsstrider och personliga rivaliteter, judiska flyktingöden och svensk fantasilöshet, illa pålästa teoretiker och ansvarstagande praktiker, fromma själavårdare, upproriska radikaler och evidensfundamentalister – att flöda samman till en gemensam historia.”
Länk till texten: David Karlsson: Om fria och friare tyglar, 2010.
